Sillerns residens

Hej dagboken, idag var det soligt.
Jag vaknade tidigt, min lillebror fyllde år, och vi skulle sjunga.
Jag behövde inte ens byta från pyjamas.
Jag fick äta frukost i min lillebrors sovrum.
Det var skoj.
Sedan åkte jag med min mamma till tandläkaren.
Jag hade tandläkartid idag.
Det var jätteroligt.
Jag fick åka i den häftiga stolen, det kändes nästan som jag ramlade baklänges.
Den snälla tandläkaren sa att jag hade jättefina tänder.
Sedan betalade jag en massa pengar för det.
Det var inte jätteroligt.

går väldigt snabbt om man hjälps åt.

av en elak människa som bara argumenterade emot hela tiden.

Nu har jag tagit steget ut och blivit en av Audioscrobbler/Last.FM s betalande medlemmar, det första jag märkte var att det gick mycket snabbare att bläddra runt bland artister och medlemmar. Jag får experimentera med fördelarna lite mer senare. Varför jag tog detta steget kan man ju undra, mest är det för att jag tycker att de förtjänar lite mer pengar för det arbetet de gör, och dels för att jag fått så mycket från sidan, säkert hälften av de artister jag lyssnar på regelbundet har jag fått förslag om från just denna sida. sen att jag är tvungen att leta efter ett exemplar och lyssna på är ju upp till mig.
Nu har jag även passerat den magiska 67000 gränsen.
Lite dumt att man fastnar för en låt,
Björk – Venus as a Boy är det som är drogen denna gången, fast jag tror inte den kommer bli så långvarig, som till exempel 22-Pistepirkko – Sister May, den var lite väl extrem; anledningen till att det är lite dumt är att man, självklart, har svårt för att lyssna på annan musik, men antagligen är det ändå dömt att bli på det sättet, det är delvis mitt eget fel eftersom jag inte orkat leta upp några låtar med just Björk, hade bara en singel fram till i veckan, då fick jag tag på en diskografi. så veckorna framöver kommer bli lövfyllda, då inte love->löv, utan mer björklöv->löv. Det tidigare fallet kan iofs infalla när som helst, svårt att veta i förväg, om man inte nu är en expert på det och dylikt.
Upptäckte idag att någon elak figur krypit in i min dator och haft sönder lite saker, inte helt livsviktiga, men ändå av sån karaktär att jag måste rädda information eller återskapa, det är en aning surt.
He.. believes.. in.. a.. beauty.. så snyggt staccato.
åpropå halvviktig data som är sönder, en annan källkod som jag varit tvungen att återskapa, mitt recept på köttfärssås, som jag tidigare idag kompilerade, utifrån externa sensorer kunde jag se att den genomförde sin batch utan några länkproblem, den hade iofs inga direkta dependencies, mer än annan källkod, exempelvis: /usr/local/cupboard/cans/crushed/tomatoes.hpp var från en början ickepublik, mao stängd källa, jag var tvungen att göra reverse-engineering med mitt nya verktyg: ”C.A.N-opener”, efter det la jag ut den som öppen källkod, mao open source, efter lite svenskifiering: open sauce, vilket det i själva verket var, efter jag öppnat burken.

Mitt samvete har gett mig bekymmer på sistone, då den tillåter vissa saker, men inte andra, mycket av samvetets funktion är detta så det är inte det jag klagar på, men den har agg mot ute-luft eller öl, vad vet jag, men den tillåter inte att jag går ut och dricker öl när jag har en tentamen en vecka senare, den har all rätt till detta, det har inte mitt sinne något emot,.
Själva problemet är att den tillåter andra mer tvivelaktiga saker som tar tid, att sitta vid datorn och koda har den uppenbarligen inte något emot, visst har jag böckerna uppslagna här bredvid, hjälper föga då jag inte har sådan extrem multi-tasking-förmåga.
Jag har till exempel hållt på med en lättare portfolio av något slag nu, fixat en galleri-sida som vattenstämplar och mycket annat fuffens, det har jag själv ingen nytta av mer än att jag nu kan säga att jag har en ”hemsida” (citationstecknena är mycket viktiga här eftersom det är dålig stil att säga hemsida, det har tydligen ett oproffesionell lyster över sig, men jag kan försäkra er om att jag inte använder någon annan editor än SciTe, SciTe som för övrigt är en oanande versatil editor, jag har gjort alla mina programmeringslabbar i den, den finns på flera plattformar, den har tabbar, syntax-färgläggning, kortkommando till kompilatorer, helt klart grym), det är inte av stort värde skulle jag tro i den riktiga världen, men det ger njutningsögonblick som man alltid får efter man har åstadkommit något, om än litet.
För de som är intresserade är den sidan jag pratat om här: jegerås.se:1111 eller för de som har en gammal webbläsare: Sillern.ath.cx:1111

Nej nu måste jag läsa lite mer matematik, och äta sockerkaka.

Men som vi alla vet så kan man inte blanda ihop termen ”annan tid” med ”nu”, titeln är därefter ”voidad” eller ”ogiltig”; bäst att sluta där eftersom jag inte vill sno en viss ”morot på engelska med p istället för c i början”-sketch.

Här hade jag tänkt att ge lite musiktips för de som gillar att ta emot tips på musik, ni andra som bara ”fejkar” kan ta och lyssna, le och bara gå ifrån datorskärmen, sätta dig i soffan och ta en halvdag gammalt inte så rykande het kopp te.

För att dra igång detta så behövs en viss inledning till vilken musiksmak de följande kommer ha gemensamt, men vi hoppar över det idag, då jag inte har tillräckligt med fantasi för det nu, jag har ju trots allt inte ätit tillräckligt rå spaghetti idag, som vi alla vet ett afrodisiak för fantasin.

Tiger Tunes: Ett danskt band som bröt ihop internt ungefär 4-5 dagar de skulle ha konsert i göteborg förra året, det kändes lite illa då jag upptäckt dem bara några månader tidigare. De är iaf vad jag tidigare idag summerade ihop till ”elektro-indie-dance-pop eller något”, de har topp-låtar som ”Ninja and the Fish” där de sjunger om ena personen inte hunnit installera Flash MX och allt kul som kommer omkring en sådan sak, sedan har vi ”Kirsten is a fuckmachine”, en låt som jag antar kommer ifrån att en i bandet har ett litet agg mot ett eventuellt ex.

Tapes N Tapes: Två bröder som gör musik likt den numera kända gruppen ”Clap your hands, say Yeah”, till viss del utomordentligt gnällig men håller ändå en hög musikalisk profil. Som min far formulerade det, ”låter som två övervuxna studentkillar som står och gapar i två mikrofoner med gitarrer hängades runt nacken” och det innan jag upplyste om hur många det var i bandet. Deras låtar har ett högt ”sjunga med”-värde till exempel ”Omaha”, visst är det så man inte hör alltid vad själva lyriken är, men det gör det ännu lättare att bara sjunga med, man behöver inte alltid vara så korrekt.

Death From Above 1979: Första anknytningen jag gjorde var ”vad är dessa för white stripes-kopior”, då de just likt The White Stripes kör en minimalistisk uppsättning när de spelar live, istället för gitarr och trummor som är stripornas agenda har dessa gitarr och bas. Då ändrade jag min uppfattning om dem, och insåg att de var högst originella musiker. Nu då, till deras ”sound”, de är helt klart experimentella i sin tappning, de har en rätt ruggig framtoning då de till synes skriker fram sitt budskap; med andra ord en hög ”macho”-faktor. Favoritalbumet är utan tvekan remix-albumet ”Romance, Bloody Romance”, jag vet att det inte riktigt kan kallas som ursprungsartistens när det gäller remix-album, men detta är såpass bra att det är mycket svårt att inte ens nämna det i DFA1979-kretsar plus att det kan ses som ett duett album, på detta album har de fått hjälp av bland annat Justice och Queens of the stone age sångaren Josh Homme.

Louis XIV: Dessa är tuffa, ska lyssnas av folk som uppskattar klassisk rock-musik såsom The Sweets. De har ljudbilden av sötsakerna med ändå med lite mer moderna texter, passar sig som musik på fester där folk vill lyssna på musik, och inte bara bakgrundsbuller. De har en frampumpande instrumenthanterande vilket gör att de har en viss ska-känsla, och sedan har vi rösten som är lagom släpande men samtidigt i takt vilket höjer ”coolhets”faktor en aning. Lyriken sedan, handlar mycket om tjejer och partyn, en låt till exempel där han namndroppar alla typer av snygga tjejer det finns som han inte skulle ha något emot att umgås med. 70talskänslan är helt klart kvar, inte bara eftersom lyriken är som den är, utan också för att gitarrerna och trummorna har den karaktäristiken, för att inte tala om riffen i ”waowao”-gitarr, det är ju 70tals-spaghetti-action i ett nötskal.

då hittar man material man glömt av att man har tänkt sig viljat ha sparat information för arkivering och just dessa stunder där man får så kallade återblickar om hur det var i dåtiden, jag ska gå rakt på sak och citera den godbiten jag hittade och nu sitter och knaprar på i huvudet. Innan jag ger mig av och skriver citationstecknena kan jag berätta den lilla bakgrund som kan behövas för att få större njutning i den relativt aggressiva respons jag åkallade mig. Det var så att jag på en rätt kass sida, där man mest skrattar åt medlemmarna, kommenterade ens presentation där tjejen ifråga hade skrivit ”nanananana” och syftade på en låt av Gwen Stefani, och jag skrev då något liknande ”säga vad man vill om miss Stefani, men texter är inte hennes starka sida”,. då var alltså det nästföljande det svar jag fick tillbaka:

”Ursäkta, men vart fick du, en dvärgliknade, frånstötande, påflugna sak luft ifrån. Ett så otroligt ointelligent uttalande (som du sorgligt nog har smutsat ner min nattstad med) bevisar ju enbart att du inte har den mista förståelsen för musik eller humor! Plus, varför lägger du dig i mitt liv? Har du inget eget eller? Eller det var ingen fråga, det var ett konstaterande. Eller kanske är du missunnsam för att det inte finns någon låt där man sjunger ”Sillern”. I så fall, skriv en egen låt och håll sen käft!”

sedan såg jag att hon visst kallade sig själv ”nanna” eller något.

Intressekvoten på en person mäts av hur bred dess musiksmak är, jag är väldigt fördomsfull när det gäller det personliga tycket i musikstilar, kan nästan inte ens prata med människor som har en enligt mig kass och fantasilös sådan.
Eftersom de individer som har vettiga smaklökar har självklart också en egen åsikt, det säger sig självt att om man har tillräckligt mycket individualism att stå fast vid sitt eget tycke även om majoriteten agerar annorlunda, att man också har en åsikt som är ens egen. Det som är så positivt med dessa människor är att de hoppat ur den stereotyp som annars skulle gälla på dem.
Det grundläggande är att man mycket hellre har diskussioner med de som man inte riktigt kan förutsäga svaren på, no fun at all!

är väl mer eller mindre tvungen att rapportera att jag kommer spendera min sista tid som 20åring idag.
För de som är intresserade av att fixa en överraskningsfest i min ära, kan göra så helt fritt, så länge det inte är tvunget att jag är där, jag har ju rätt många undersåtar att välsigna med min närvaro.
Det går även bra att skicka mig pengar i valfri minst fyrsiffrig summa, helst i stora ica-kassar, konsum går bra också, däremot är clas ohlson-påsar lite väl på gränsen.
Men valet är ert.

Njut

Lite fler andetag än 2 krävs antagligen om man ska ta sig igenom denna texten, självklart menar jag om man nu ska läsa upp den högt då, även om det med stor sannolikhet få, de som ägnar sig åt att sitta i sin lya och orera fritt från det personen ser runt om sig och från datorskärmen även snappar upp denna text och förnöjer sin omgivning genom att både smutsa ner och eventuellt höja den intellektuella nivån i dess miljö, man är nog inte framför flötet om man repeterar allt man ser menar jag. Får en tanke om scenen i The Anchorman där Brick diskuterar med sina arbetskamrater vad han älskar, ett mycket svårt ämne om kollegornas summerade iq fortfarande är under persongenomsnittet, å andra sidan är det svårt för alla som ännu inte upplevt just den kemiska reaktionen i kroppen.
Det var många sekunder sen sist jag skrev ett sådant som detta är, om du tror att jag skrev den förra för bara någon dag sen så är det fel, själva innehållet är hämtat från http://last.fm/user/sebbhe/journal och där ser också det ursprungliga datumet som jag förde in den i deras databas, det var även den senast jag skrev om man bortser från lite listningar av musik jag köpt, och det är inget artistiskt värde i en namndroppning om man då inte gör det i en rimmande stil och en stadigt repetitivt bakgrundsljud med lite strö-broar då och då, detta blir då en uppdatering av mitt ”ventilerat i skrift senast”-datum. Det är bra på sitt sätt eftersom man nästintill tömt sitt behov under en och samma gång och inte kommer att känna ett behov av att skriva onödigheter under veckan fylld med kursbetygsbestämmande tester, antagligen kommer jag att fyllas av såpass stress att jag ändå skriver i ren frustration i att inte ha sinneskraften att inte sitta vid datorn, bådar inte gott att jag lyckats förutse mina tankegångar och handlingar och inte kunna ha det resoluta sinnet som krävs för att ändra de till de bättre mer poängframkallande och psykiskt lugna.
Vad handlade detta inlägg om?
Det är nog dags för frukost, köttbullsmackor.

jag är lite lat nu och bara kopierar en tidigare skriven dagbok från Last.FM.
Så, ännu ett inlägg med mumbojumbo kreeras, som om inte det vore nog med dessa redan även fast jag uppenbarligen inte är i nån position att sjunga klagosånger om detta så måste jag helt enkelt nämna det för att visa att jag är medveten om redundansen av det jag skriver. Det är ju inte så att jag skriver för att uppfylla någon annans behov i världen, det är strikt för min egen njutning och ventilering, jag ger inte nåt tankeutrymme åt åsikter om detta, eller det är inte helt sant, de jag redan känner kan ju säga nåt, men nån annan borde inte försöka att se detta som en början av samtalsämne med mig, ni får vara mer kreativa än så, det är ju som sagt för min egen njutning och då vill jag inte höra någon upprepning av mina egna tankegångar från tredjepart som konversationsstartare alternativt isbrytare. Syftet är att få ned orelevanta textstycken för att förvirra dig om vem jag är, man kan se dessa inlägg som andraderivatan av ursprungliga formeln, det är en okänd konstant och variabel, det jag menar är att det är svårt att se ”mig” genom dessa, samtidigt som det går lätt att se från mitt perspektiv och de få som känner mig att se hur de återspeglar mig.
Nu är det nog så att jag är tveksam om detta stämmer eftersom jag tvivlar hur många som verkligen känner mig, min första gissning är att det inte är någon alls. Merparten vet bara om konsekvenserna av mig så det är nog svårt att även då veta tankarna bakom.
Men nog om det, jag skulle fylla denna med ordbajs var det ja, det övre måste ändå klassas som det, jag tror att jag skulle ha svårigheter att skriva med en handling då jag konstant villar bort mig och börjar skriva om någonting annat i samma mening, likt en svenskalärare kritiserade mig med ”korta ner dina meningar, du har tre åsikter i samma mening”, det ser jag som ett verk bra gjort.
Min ständiga lycka har sin bakgrund i musiken jag lyssnar på, jag fastnade för roisin murphy idag, oj, oj, så energifull, tidigare i veckan upptäckte jag även V.A.S.T vilket var NIN-liknande superb musik, och nu lyssnar jag frekvent på moloko, också det en bra grupp liknande avalanches och basement jaxx.
Im From Barcelona kan omöjligen gå spårlöst förbi, jag har lyssnat på dem över 1000ggr under de två senaste veckorna, jag har även hunnit med att gå och se dem live, mycket uppfriskande, den influensan jag hade då var som bortblåst för den halvtimmen de spelade, magnifikt, dessutom är det av dem jag har köpt ett album av på mycket länge.
Det ska nog bli mitt nyårslöfte, att köpa så mycket album som jag kan, börjar få lite dåligt samvete över den samlingen jag har.
Speciellt över de obskyra, eftersom mainstream klarar sig utan min ”röst” till skillnad från de förstnämnda vilka kan vara beroende av enstaka köpare.
Nu har jag nog flytt från verkligheten en tillräckligt lång stund, tillbaka till att dricka saft-slush och vaniljkaffe.