Sillerns residens

jag är lite lat nu och bara kopierar en tidigare skriven dagbok från Last.FM.
Så, ännu ett inlägg med mumbojumbo kreeras, som om inte det vore nog med dessa redan även fast jag uppenbarligen inte är i nån position att sjunga klagosånger om detta så måste jag helt enkelt nämna det för att visa att jag är medveten om redundansen av det jag skriver. Det är ju inte så att jag skriver för att uppfylla någon annans behov i världen, det är strikt för min egen njutning och ventilering, jag ger inte nåt tankeutrymme åt åsikter om detta, eller det är inte helt sant, de jag redan känner kan ju säga nåt, men nån annan borde inte försöka att se detta som en början av samtalsämne med mig, ni får vara mer kreativa än så, det är ju som sagt för min egen njutning och då vill jag inte höra någon upprepning av mina egna tankegångar från tredjepart som konversationsstartare alternativt isbrytare. Syftet är att få ned orelevanta textstycken för att förvirra dig om vem jag är, man kan se dessa inlägg som andraderivatan av ursprungliga formeln, det är en okänd konstant och variabel, det jag menar är att det är svårt att se ”mig” genom dessa, samtidigt som det går lätt att se från mitt perspektiv och de få som känner mig att se hur de återspeglar mig.
Nu är det nog så att jag är tveksam om detta stämmer eftersom jag tvivlar hur många som verkligen känner mig, min första gissning är att det inte är någon alls. Merparten vet bara om konsekvenserna av mig så det är nog svårt att även då veta tankarna bakom.
Men nog om det, jag skulle fylla denna med ordbajs var det ja, det övre måste ändå klassas som det, jag tror att jag skulle ha svårigheter att skriva med en handling då jag konstant villar bort mig och börjar skriva om någonting annat i samma mening, likt en svenskalärare kritiserade mig med ”korta ner dina meningar, du har tre åsikter i samma mening”, det ser jag som ett verk bra gjort.
Min ständiga lycka har sin bakgrund i musiken jag lyssnar på, jag fastnade för roisin murphy idag, oj, oj, så energifull, tidigare i veckan upptäckte jag även V.A.S.T vilket var NIN-liknande superb musik, och nu lyssnar jag frekvent på moloko, också det en bra grupp liknande avalanches och basement jaxx.
Im From Barcelona kan omöjligen gå spårlöst förbi, jag har lyssnat på dem över 1000ggr under de två senaste veckorna, jag har även hunnit med att gå och se dem live, mycket uppfriskande, den influensan jag hade då var som bortblåst för den halvtimmen de spelade, magnifikt, dessutom är det av dem jag har köpt ett album av på mycket länge.
Det ska nog bli mitt nyårslöfte, att köpa så mycket album som jag kan, börjar få lite dåligt samvete över den samlingen jag har.
Speciellt över de obskyra, eftersom mainstream klarar sig utan min ”röst” till skillnad från de förstnämnda vilka kan vara beroende av enstaka köpare.
Nu har jag nog flytt från verkligheten en tillräckligt lång stund, tillbaka till att dricka saft-slush och vaniljkaffe.