Intressekvoten på en person mäts av hur bred dess musiksmak är, jag är väldigt fördomsfull när det gäller det personliga tycket i musikstilar, kan nästan inte ens prata med människor som har en enligt mig kass och fantasilös sådan.
Eftersom de individer som har vettiga smaklökar har självklart också en egen åsikt, det säger sig självt att om man har tillräckligt mycket individualism att stå fast vid sitt eget tycke även om majoriteten agerar annorlunda, att man också har en åsikt som är ens egen. Det som är så positivt med dessa människor är att de hoppat ur den stereotyp som annars skulle gälla på dem.
Det grundläggande är att man mycket hellre har diskussioner med de som man inte riktigt kan förutsäga svaren på, no fun at all!

ska jag bli glad av att läsa detta?